Berättelser som berättades under 100- årskalaset på Majbo 2011
Cajsa Olsson Rasa (f. 1942)
”Ett tidningsbuds minnen kring 1950”
Den gröna grinden till Nissarbacken var lätt
att öppna utan att tidningen blev tillskrynklad. Perfekt krattad
grusgång mötte på insidan och den mynnade i en grusplan med höga
granar framför Olssons (nuvarande Ollebo). Tant Anna ropade i
oturliga fall in mig för karamellbjudning ur den blåa CAP-burken med
gyllene rutor där stenhårda, hopklibbade, syltfyllda godsaker
väntade. Efter tack-knix i varedera kinden satte jag kurs på morfar
och mormor på Nissebo. Snabbt utspott och mental laddning för att
passera skräcken – isstacken(belägen ungefär vid Jockes bil-, båt-
och skrotbacke. Ur det mörkna sågspånsfyllda skjulet stack det upp
olika pinnar som markerade var gäddorna låg på is. I min fantasi låg
nog också andra begravda där – så snabbt förbi.
Nästa anhalt var vedboden där döda nötskrikor hängde i
körsbärsträdet och gungade på ett kusligt vis. De dirigerades av en
polis som snurrade på armarna. Strax fick jag grus under fötterna
igen fram till Nissebotrappan där min stormagade mormor Augusta tog
emot tidningen och bjöd på en saft man helst ville slippa – röd och
vacker men jäst. Morfar kom visselpustande uppför stigen mot
verandan med en klykad gädda i handen, hans vita stråkeps lyste mot
hasselbuskarna.
Annica Hedin (f. 1969)
Det var spännande att springa förbi Curt-Rune.
Hela trappen i sol fylld med mjölkpaket och mosiga jordgubbar
–Här var det jordgubbar
–Hur mycket som helst!
Jense sov vääldigt länge på morgonen. Man fick
fnissa tyst. Svea i affären tuggade alltid tuggummi och var sur.
Jag minns när Wera hade tålamod att spela
Bismarck med mig och Lenis. Alla ord! –Merde
–Jasså, du är av DEN
ullen.... –Ess och kungar så
jorden rungar! Efteråt fick man en havrekaka ur farmors(Margits)
röda rosburk.
Lenis gömde sina ciggpaket under en sten
bredvid grusvägen mot bryggan.
Amanda Rudengren (f.1991)
Mitt starkaste sommarminne är ifrån början av
2000-talet då jag, Viktor, Lisa och Alfred hittade en grön, liten
möglig husvagn bredvid ladan. Vi tillbringade mer och mer tid i den
och hade jättekul, ända till det att Thea Mattsson(som visade sig
vara ägaren) en vacker dag hade låst dörren. Kvar i husvagnen låg en
flitigt använd Scream-mask och små äpplen i en korg som vi i
efterhand hade ruttnat där innne. Thea erbjöd sig att sälja
husvagnen tilll våra föräldrar men konstigt nog var de inte
intresserade.
Fia Hedin (f.1978)
Sommaren, tror det var -92 var jag, Hannah och
Julia(som bodde i Wengelins gamla hus) ute med trissen och styrde mot
Elefant. Inga av de äldre ville åka på badtur för det blåste för
mycket. Allt gick fint tills vi närmade oss Elefant – bensinen tog
slut. Det blåste mer och mer och vi drev in till någon talltät ö
mitt emot. Var det något vi lärt oss var det att vara rädda om
båten så vi kastade oss emellan klipporna och båten för att inte
repa den. Vi simmade ett flertal gånger ut med ankaret innan det
fastnade. Sen gömde vi oss i skogen – allt var så PINSAMT. Till slut
insåg vi att vi behövde hjälp för att komma hem så vi viftade med
tom bensintank för att få hjälp. Ingen båt vågade gå in men efter en
timme kom sjöräddningen med en jättebåt. De kom knappt in i viken
men där, vid bryggan väntade hela backen med arga miner.
Efter svettiga badutflykter och efter man vågat
sig förbi hästmyrorna i backen från bryggan till Nissebo visste man
att belöningen väntade; farmor Margits röda burk med svart lock och
rosor var alltid fylld av smarriga havrekakor som hon glatt bjöd på.
Gustav Boman (f.1967)
Baksidan Tistron 2005.
Anita dyker i med glasögon på och kommer upp
utan för andra gången samma sommar.
Midsommar på Majbo 2003.
Tottan glad i hatten leker ”Gömma ringen” med
Greta 4 år. Tottan lägger sin förlovningsring i oklippta gräset
utanför källaren. Ringen spårlöst borta. Halva festen på knä i
skallgång. Anna Wengelin hittar ringen.
Matthias Henriksson (f.1974)
Blidö Bio – Spiderman 2
Grymt mycket folk och platserna tar slut.
Personalen bär in parkbänkar.... Vän av ordning undrar, vad säger
brandförsvaret om antalet personer i lokalen....
Lenis Henriksson(f.1969)
Mormor Wera sjunger ”Uppå Yxlans ö, uppå Yxlans
ö, där som jag vill både leva och dö” på väg hem från öarna(där hon
förövrigt spöat alla i Bismarck).
Typ 1982. Honken slet sig från bryggan vid
stämmarsund. Annica, Evis, Lenis och Rufus är själva ombord. Annica
kastar sig i och simmar iland med tampen i munnen. De vuxna står
handfallna på bryggan.
Scharader på Majbo på nyårsafton typ 1980.
Moster Margit låg under en matta och gestaltade att ”Curt-Rune la
rabarber på pengarna”.
Repstegen på Majbo från trappräcket till
Spunken.
Lenis fångade en tjuv på bar gärning sommaren
1987, typ.
Gustav åkte till sjukhus efter armhävningar á
la Mike Tyson på Nissebo.
Katarina Jonsson (f.197)
När Hannah fick en back starköl av Kurt-Rune i
12-års present.
När Lasse och Jens kom ridande vid båthuset (!)
på Lasses 40-års fest 1979 (mitt i natten).
Kicki Johansson och Jocke Rasa (f.1963)
”Ålandsresan -77 eller -78”
Jocke, Berndt och Kicki åkte med diverse
Majbofolk, inklusive Margit, till Åland. På väg dit hade vi ungdomar
det ganska tråkigt men: på hemvägen tog Jocke en pratstund med
mormor Margit – och hon tyckte absolut att vi skulle ha en flaska
rom för att få en rolig hemresa. Nere bland hyttgångerna intogs
sedan rom och Cola. Kicki blev inte så bra sällskap och placerades
på lämpligt utvald plats: Sitt kvar här! När Berndt och Jocke sen
skulle hämta ”besvärlig Kicki” var hon borta! – Hittades senare
efter upprop i högtalarna. Vid tullpassagen fick Uffe och Jocke
hjälpa till, för då bar inte riktigt benen på Kicki. Vi tror att
Nitan var den som fick äran att ta denna vingliga passagerare hemåt.
Vilken bra start!
Cicci Johansson (f.1970)
Jag och min familj bor numera i huset ”Wera”
och hon var en fantastisk rolig och pigg människa. Hon trallade och
sjöng över ängarna... Ho, ho, ho, ho! Hon fick en ekorre av mig som
jag flaskmatat sen den föddes. Wera kallade den för Norpan. Den var
tam och busig, norpade hennes kakor i köket. Ballerinakakor som vi
fortfarande kallar för ”farmorkakor” döpta efter farmor Wera... Och
nu bor en fantastisk familj Gardshuset så nu slipper man springa
förbi där som jag gjorde när jag var liten, livrädd för Gards...
Greta Hedin
När jag var liten, kanske två-tre år, hade jag
en jätterolig lek. Jag vet tyvärr inte om Jörgen tyckte det var så
roligt, men det var i alla fall han som fick leka den med mig. Den
gick i alla fall ut på att jag sprang fram till Jörgen och ropade:
”Linus pappa heter GABBI!” Då skulle han hissa upp mig i luften.
Det var min superroliga lek. Och... jag tror att han fick hissa
upp mig typ 20 gånger innan jag tröttnade.
Anki Rudengren (f.1966)
1978/79 - Finaste sommarnatten i Yxlös historia
tillbringade jag med finaste EVIS på en klippa i yttre skärgården.
Alla andra låg i tält och sov och hon och jag låg på den solvarma
klippan i mörkret i sällskap av miljoner stjärnor och tusen
stjärnfall.
Felicia Johansson (f.1994) och Daniela
Johansson(f.1996)
och Ronja Rasa
(f.1996)
En härlig sommarkväll för några år sedan så
filmades ett program vid namn ”Tjockholmen” precis utanför
Werahuset. Det var en stor labyrint där nere på ängen. De filmade
där varje dag när deltagarna i programmet tog sig igenom labyrinten.
Nyfikenheten steg och tillslut gick vi ner med försiktiga steg till
filmkameran och ställde odd precis bakom. Vi samlade mod till oss
och frågade snällt filmmannen om vi fick vara med i TV, i bakgrunden
av inspelningen. Svaret blev tvärr NEJ. Så därför är vi ej
filmstjärnor idag... Därför började vi med våran dansshow som vi
hade varje år mellan 2004-2009 under somrarna då Hannah fyller år.
Robban
Lindström (f.1969)
Jag minns när Cicci tog hit mig för första
gången. Jag hade hört talas om alla släktingar som fanns runt
omkring. Jag var livrädd för att träffa alla men det fanns en liten
tjej som var livrädd för mig. Hon trodde jag var en långhårig tjej
med mörk röst. Hon heter Amanda och jag lyckades bli vän med henne
när jag bjöd henne på en kaka.
Titti Hasselgren (f.1964)
Jag minns känslan när jag som barn kom ifrån
Ollebo via tennisplanen upp till mormor Wera. Talgoxarna kvittrade
som vanligt vid trappan eftersom mormor alltid matade dem och jagade
iväg ekorren så fort den syntes till. Jag gick igenom huset och
hittade mormor på verandan lösandes korsord med tekoppen med rosor
på intill och krasse prunkandes i blomlådan. Morfar låg och vilade
på sin säng i rummet innanför och lyssnade på börsnoteringarna på
radion. Om man ville kunde man titta i morfars kikare som stod med
stativ på verandan. Då kunde man se allt som hände på bryggan eller
andra sidan viken.
När jag var liten bodde tant Annie och och farbror Axel Mattsson på gården mellan Ollebo och Majbo. De hade 17 barn som var vuxna då. Helge Mattsson bodde i ett litet hus på kullen mellan jordkällaren och Mattsons gård. Lasse Mattsson bodde i ett litet hus på ladugårdsbacken. Evert Mattsson bodde i vita huset ute vid landsvägen. Tant och farbror Mattsson hade höns och vi brukade gå dit och köpa ägg. Den sista tiden farbror Mattson levde var han gammal och sjuk och låg till sängs i vardagsrummet med en pendyl som tickade på väggen. Ibland ville mamma och pappa att vi gick in och hälsade på farbror Mattson när vi var där. Det var litet läskigt då han var så gammal. Givetvis var han inte farlig utan istället tog han ibland fram sin börs och gav oss barn en slant.
Jag minns också sommaren 1974 c:a. Jocke 11 år
och jag 10 år hade en gammal sittbarnvagn. Vi hade den ihopfälld och
Jocke sprang bakom och puttade på och jag satt i. Jag minns det som om det var en
hel sommar. Upp för backen till affären och ner igen. Ned till
bryggan. Kors och tvärs. Jag tror vi lekte att det var en racerbil.
Fabian Rudengren (f.1965)
Jag minns en kräftskiva på Ollebo ute på
gräset. Som vanligt var alkoholintaget av måttlig karaktär. Det som
inte hör till vardagen på Yxlan var att Nicke (f.1946) var med på
festen. Han verkade inte orka med takten med avslutade vinflaskor
utan hittades sent i syrénhäcken, helt utslagen.
Vera Strindberg (f.1979)
På Majbo fanns en grön Manchestervagn. Jag
älskade att bädda ner lilla Katarina i den och dra henne upp för
backen. Vi tittade lite på korna mitt emot Curt-Runes hus och jag
kände mig vuxen då vi gick långt från Majbo på egen hand. På Valborg
drogs Katarina också i vagnen och Jonas spela ”Vintern rasat” på
blockflöjt. Vi gick ner mot vattnet tror jag, där elden väntade.
Lena
Mitt första minne härifrån är när Cicci är 4
år. Min mor hade precis gått bort och min far tog med sig Cicci och
hans hundvalp, en Labrador, till Värmland. Catarina Ax, en god vän
till Lasse, ville att jag skulle åka med till Yxlan för att Lasse
fyllde år.
Vi kom till Yxlan en morgon. Vi stannade i
Kolsvik hos Olle och Birgitta, sedan hos Helge i sin lilla stuga på
berget. Han hade just fyllt år och alla vykorten satt på träden
utanför, huset var för litet. Sedan till Lasse i sjöstugan. Han hade
just lyft upp den på berget, ingen veranda. Det fanns ett litet
bord, 2 stolar och en tältsäng av äldre modell.
Catarina och jag lade oss på bryggan för att
sola. Då kom hela gänget och alla hälsade glatt och presenterade sig
och sade syster, bror, kusin, moster, mamma + alla barnen. Alla tog
sin packning och båtar och for till öarna. Jag sade – Hur kan de
hålla ordning på alla, inte en chans tyckte jag. Det blev en
underbar kväll och sedan dess var jag kvar på Yxlan.
Anita Wahlberg född 1938
Evert Mattsson var (är) den starkaste jag vet!
Han hade lyft upp deras häst som fastnat i
geggan vid kanten av Maren. Han ensam bromsade flaggstången från att
falla över till andra sidan när den restes. En otroligt stark och
snäll människa, min ungdoms hjälte, äldst av 12 barn Mattsson,
född omkring 1920.
Sommaren 1957 var jag boende hos morfar
(Werner)en vecka för att plugga latin. Han var änkeman sedan 2 år
och hade Tea från Hälsingland som hjälp i hushållet. Han och jag
hade trots det en klubb SPD = Spar På Disk, hans påhitt. Ejnar
Ljungborg i sina gröna ridbyxor –typ kom förbi varje morgon med
tidning och post, nyfiken på vad jag fick för brev!
En dag tvingade morfar mig att åka båt längs
andra sidan viken när en mjärde eller ryssja skulle vittjas. Jag
tyckte det var otroligt läskigt eftersom under ytan syntes på den
tiden en segelbåt. Morfar tyckte att jag var en riktig Sjåpagås.
Mamma (Wera) brukade berätta om sin mamma – min
mormor Augusta, när de dom var små. Efter kaffe och lite
kortspel hos dom andra husen, och om mormor förlorat, rafsade hon
ihop sina 3 döttrar: ”Kom flickor, vi går hem, här är man ju inte
välkommen!!!”
På 70-talet fick båthuset en ny funktion. En
vedeldad bastu installerades. Den var till stor hjälp under
julhelgen med alla våra ganska små ungar och mycket tvätt. T. o. m.
systrarna Margit och Wera badade där åtminstone
en gång, båda runt 65-70år, med efterföljande dopp i
vak till förundran för åskådare på andra bryggor runt viken. Men
grabbarna Mattsson lär ha smugit på damerna många, många år
tidigare! Tyvärr rostade skorstenen sönder och båthuset lär väl rasa
helt vilket år som helst. Dörren är borta, fönstret sitter på
trekvart sen Lasses tid och takplåtarna har blåst all världens väg.
Även Lasses dom i vassen är borta sen några år, men bryggan hade väl
gått samma öde till mötes om inte Jocke hade tagit sig an den då och
då. Men viken krymper och vattennivån sjunker och båtarna blir
större och flera och fler bryggor längs stränderna. Det enda som är
sig helt likt är den feta sniken nere vid bryggan!
Undrar hur allt ser ut här om ytterligare 100
år?!